Men fuck off jävla slampa.

Jag har ingen kreativitet, jag försöker skriva, men det blir bara ord utan mening och jag går sönder. Förut kunde jag leva på mina egna ord, att skriva var en terapi, men nu går det inte längre. Har jag förmågan att kunna livnära mig på dethär fortfarande? Min svenska har försämrats en hel del under våren, mitt ordföråd blivit sämre och jag kämpar hela tiden för att kunna återgå till det språk jag en gång hade. Jag kämpar igenom bok för bok utan att uppfatta orden, någonting har gått väldigt snett i mitt inre. Alex är i paris, träffade honom igår innan han åkte, det var en massa kärlek och trygghet, och sen åkte han till Paris. Jag saknar honom en heldel, menmen, fyra dagar kvar nu, det kan jag klara. Det ska jag klara. Jag har kraft och livsvilja, för första gången på väldigt länge kan jag se en framtid.