Förklaring (och försoning?)

Det är inte lätt att förstå hur jag mår, och det är inte lätt att förklara. Men tänk dig detdär lilla hugget i magen när man känner i väskan och plånboken inte ligger där. Den känslan har jag flera dagar i sträck. Oftast hittar man plånboken i väskan när man känt efter ett tag, men jag vet inte vad jag letar efter och därför kan jag inte heller finna det. Sen min nedstämdhet, tänk dig dina allra bästa vänner, och så dödar du dom. Den ledsamheten, den är min älskare och vi går hand i hand. Alla har vi varit med om svek, men tänk när du inte längre har några "nära" vänner. Lägg till att någon gör något som är så fruktansvärt att du fylls av smuts och skam, och plussa på några rakblad,knivar, och ett antal mediciner. Där ungefär, är mitt mående just nu. Min siutation. Jag hatar frågan "Hur mår du?" för oavsett hur jag svarar förstår ingen mitt svar ändå. Dock har jag ändå några kvar; Ems, Nicole, Jonatan och Klara har ännu inte lämnat min sida. Fast... det är ju egentligen bara jonatan som jag träffar någorlunda ofta. Sen jag slutade skolan har jag inte träffat Nicole, Ems har jag inte träffat sen Valborg och Klara likaså. Älskade vännerna mina, ni är oerhört viktiga för mig. Och när allt är bra igen ska vi dansa med älvor och klappa drakar, jag lovar. Min framtidstro existerar kanske inte, men det beror på att jag inte är en människa, det är jag inte. Jag är magi. Tro mig inte, eller kalla mig sjuk, men jag vet att det är så. Mitt hjärta bär min sanning, och sanningen är att när jag är stark nog, och har återhämtat mitt psyke, då kommer jag kunna flyga högt. När jag betraktar er från min gränslösa höjd kanske jag kan tänka på er ibland, men vi tillhör skilda världar. Jag hör inte hemma i denhär världen, men jag kan komma hem ibland, till min värld. Ni säger att det är psykoser, jag säger att det är resor. Resor hem, resor hit, resor till olika platser. Jag har bara sett denna och två till, men jag vet att det finns många olika. Det är sanningen.