måndag 24 augusti 2009

Nytt liv och ny styrka.

Det var två månader jag senast skrev. Jag behövde den tiden ensam, för att kunna bygga upp mig själv, och nu är jag stark, stark och lycklig. Ja, jag kan använda det ordet. Det finns en punkt i livet när man inser att "Jag kan inte fortsätta såhär, jag måste göra något." Jag nådde den punkten, och jag klättrade upp. Visst gjorde det onte, visst var det jobbigt, men jag klarade det. Det beror kanske till stor del på Jonatan, men en del gjorde jag själv också. Jag är inte beroende av honom för att överleva, jag kan faktiskt leva även om det tar slut mellan oss. Jag har mognat och vuxit som person. Jag har ett liv, ett liv jag värnar om. Jag har vänner, intressen och faktiskt... en framtid. En framtid som inte behöver vara kaos, smärta och död. Jag har börjat om på nytt, därav det nya bloggnamnet och ja. Men dom gamla inläggen får vara kvar, kanske som motivation för att inte hamna där igen, för det är det sista jag vill. Bambi låter jag vara död, och han låter mig vara levande. Någonstanns i hjärtat bor han fortfarande, men som ett minne och som en försäkring om att jag faktiskt upplevde tiden med honom. I en annan del av hjärtat bor Lollo, Elin, Bou, Felle, Nemo, Liwiah, Klara,Ems,Karro och alla dom som var eller fortfarande är otroligt nära vänner till mig. Även om många av dom lämnat mig, så finns minnen i hjärtat eftersom jag lovat dom att aldrig glömma. Men den mest speciella delen tillhör Jonatan, för lyckan och kärleken han gett mig. För att han hjälpt mig trots att han själv gick sönder, för att han trodde på mig när jag inte gjorde det själv. Jag älskar den pojken, min magi och min kärlek. En del av min friskhet är också tackvare Sebastian, för att du peppade mig och gjorde mitt självförtroende starkare samt fick mig att börja blogga igen. Lollo och Klara förtjänar ett ett extra omnämnade, för att ni aldrig lämnade min sida, fast jag var elak och orättvis. Ni är så otroligt äkta, och jag är oerhört tacksam för att jag kan kalla mig eran vän. Ni två har gjort mig starkare. Stark nog att bygga upp ett nytt liv på en stadig grund av lycka och kärlek.



1 kommentarer:

klara sa...

fan vad jag älskar dig.
och jag är sjukt jävla stolt över dig också, min duktiga fina hanna.