Fantasyflicka: I used to be Schizophrenic, but we're okay now.

Det har slagit mig hur otroligt olik migsjälv jag kan vara. I skolan, med min klass, är jag dryg och bitchig därför att dom har sårat mig och brutit ner mig. Jag ser ingen anledning att försöka vara vän med några som endå bara skadar mig. Bland folk jag inte känner, i skolan, på stan, var som helst, så är jag oftast hyperaktiv och attentionwhore. Men dom som jag känner på riktigt, dom jag litar på och som jag älskar: Dom känner mig. Det riktiga jag. Någon som kan vara social utan att vara förmycket, någon som kan vara seriös, någon som kan vara rolig utan att vara korkad. Det är kanske bara ett fåtal som känner den riktiga, bra jag, och dom räcker för mig. Jag behöver inte vara populär sålänge jag är bekräftad och speciell, vilket jag blir med mina äkta vänner. När jag isolerade mig så visade det sig vilka dom äkta vännerna var, vilka som brydde sig tillräckligt för att bryta ner väggarna jag byggt upp. Dom var inte många, men dom var tillräckliga. Dom människorna som sett mig när jag varit som mest sårbar, vet att jag har svårt att gråta, ännu svårare med folk. Därför är min garderob min gråtplats, att stänga in mig i min garderob är ett sätt att fly från världen en stund. Jag har gråtit många tårar därinne, och den platsen är helig för mig. Ingen annan en jag är någonsin där inne, den är min och ingen annans. Hade det inte varit så litet hade jag nog bott därinne. Inget ställe gör mig tryggare när jag stressad. Ett annat ställe som betyder otroligt mycket för mig är mina gungor, min tillflykt oavsett hur jag mår. Jag kan sitta i flera timmar med min älskade musik på min älskade gunga, och flyga längs himlen med lurar i öronen. Gungor är frihet, och att sitta där är otroligt mycket, oavsett om man är ensam eller med massor med folk, så ger det mig trygghet. Göteborg är den stad som jag känner mig tryggast i, kanske för att jag har lyckliga minnen från den staden, och norrlänsk dialekt gör min trygg och får mitt hjärta att hoppa lite. Rosa är min favoritfärg och jag har insett att jag tycker svenska är ganska vackert ändå, vissa svenska ord känns så mysiga att uttala. Jag har egentligen inte tid att blogga nu, jag måste göra en textanalys och en bilduppgift, och om ett tag så kommer Jonatan, humtelidum. Jag antar att jag får skriva ett inlägg sen, och nu får ni lite nya & gamla bilder, enjoy